på allt detta tjat om utseende, i tv, radio, tidningar och bloggar.
Mest är det om tjejer förstås, bli smal, bli sund, bli lycklig, bli glad, bli kåt, bli smart. Helst på 2 veckor med pengar på banken, en man som sköter markservicen hemma och ett förstående arbete som låter dig vara ledig eller "arbeta hemifrån" som det kallas.
Jag är så otroligt less på skiten. Unga tjejer tror att det är normalt att se ut som ett streck, höftlösa, plattrövade, storbröstade och intetsägande ansiktsuttryck. Hur många bilder ser jag med en tjej som ler? L E R???
Inte med läpparna lite isär eller plutande fiskmun, utan som faktiskt ler? Inte många. Kanske 2. Och då är det reklam för KPA eller Nyponsoppa från Ekströms. ALLA andra reklamer eller modereportage har en tjej som ser ut som ett utropstecken. Varför är det så? VEM tycker det är snyggt? VEM sätter normen?
Typ: -Jag är smart, snygg, kåt, smal (underviktig) OCH bryr mig dessutom inte om vad andra tycker, jag går min egen väg. Men döm mig inte för då jävlar...
När ska deras väckarklocka ringa undrar jag.
Vem viskar dem i örat att det inte är sunt att bete sig så?
Vem får hissen att gå ända upp?
Det här snacket om att jag kan faktiskt inte r å f ö r att jag är smal OCH har stora pattar som jag klämmer in i en liten bh under en tunn tröja som ser ut som jag typ hittade i garderoben sekunden innan jag sprang ut på stan. Den här medvetna "omedvetenheten" som retar gallfeber på mig.
Jag ÄR naturlig, fast egentligen jag är så jävla onaturlig så du kan inte ana.
Eller, jag är olycklig innerst inne, men måste ändå hävda mig genom att bete mig som ett pulver.
Skaffa lite självdistans för guds skull. Ta inte er själva på så stort allvar.
Och framför allt, döm inte andra.
4 kommentarer:
Det här har jag lärt mig i skolan:
Kroppen är väldigt central för människan i det moderna samhället. Intresset för kroppen har stigit oerhört, även fast kroppen inte är något nytt intresse. Men denna angelägenhet angående kroppen är ett uttryck för individualisering av kroppen.
Nu har vi vetskap om vad kroppen är och hur vi ska kontrollera den. I detta moderna media samhälle sprids vetskap och kunskap om kroppen och hur den ska kontrolleras. Är vi uppdelade i dem som har kunskap om vilka risker som finns som kan skada kroppen och de som inte har den kunskapen? Det syns på dem som inte har den kunskapen. Exempelvis om vi ser någon som röker och drar en barnvagn framför sig, registrerar vi det som något dåligt och flyttar ner den människan i hierarkin? Vi tycker att alla borde veta bättre och därför kategoriserar vi dem som inte vet, som en okunnig. Detta eftersom vi lever i risksamhället och måste ta ansvar för oss själva.
Vi lägger till synliga attribut som exempelvis märken på kläder, frisyr, smink, kroppssmyckning eller gester, för att se vem som tillhör var eller för att visa att man tillhör i en viss kategori. Det är en diskursiv kamera som betyder att vi registrerar kroppar mentalt och att man ser på attributen vilken status eller klass en individ har. Vi placerar alla i olika fack och grupperar oss. Kameran är mycket mer finkalibrerad än förut. Men det är svårt att inte genomskådas, då vi känner och märker på beteendet om någon inte platsar i vårt skikt. Vi definierar oss själva utifrån andra. Alltså måste den grupp vi befinner oss i vara som vi. Det får inte finnas något avvikande hos sig själv eller i gruppen, då slungas man ut. Vi känner om vi inte passar in, vi börjar svettas och blir ängsliga. Om det finns något avvikande försöker man dölja det för att passa in. Jämförandet av kroppar är mycket uppenbar vid små barn och bebisar, när det inte finns några som helst olikheter förutom bebisens kön. Deras kroppar måste ändå placeras in i kategorier och det måste synas på deras attribut om det är en pojke eller en flicka. I media och i filmindustrin används bilder, stereotyper och föreställningar för att vi ska kunna kategorisera och placera in dem i fack. De måste finnas för att få oss att känna igen dem och det skapar ännu starkare bilder av stereotyper.
När Bourdieus talar om kroppen som ett fysiskt kapital, menar han att den kommodifierade kroppen, där människors identitet sammankopplas med socialt värde, som storlek, form och kroppens utseende. Kroppen kommodifieras allt mer i samhället, där vi socialt tvingas och påverkas att köpa och konsumera allt fler artiklar som kan kontrollera kroppen. Turner menar att kroppen tillslut kan bli sjuk av dessa påtryckningar. ”Ju mer vi kan kontrollera kroppen och ändra begränsningarna desto mer osäkra blir vi angående vad som är en individuell kropp och vad en naturlig kropp är.” Men om vi inte följer dessa sociala förväntningar ses man som någon avvikande och får därmed inte vara inom samma skikt.
Om vi inte kategoriserar oss utifrån det vi ser, kategoriserar vi oss efter det vi hör eller känner? Utifrån det biologiska perspektivet borde de med en avvikelse sorteras bort. Vi har då ingen möjlighet att vara i det skiktet om inte avvikelsen åtgärdas. Nu i det moderna samhället kan vi förändra oss genom exempelvis plastikoperationer, vilket gör att vi får vara kvar. Vi ser kroppen som projekt till för att förändra, kontrollera och manipulera. Detta gör att vi kontrollerar och pressar kroppen mer och mer och de som inte gör det ses som avvikande.
Utifrån Marx, kroppen som vara, måste kroppen vara till resurs och användning. Eftersom samhället är uppbyggt på att man måste arbeta, måste de som inte kan arbete frikopplas och ses som odugliga för samhället. I det kapitalistiska samhället måste de som inte kan använda kroppen stängas ute. Om individen fått tillräckligt många krokar och inte tagit dem, lämnas individen åt sitt öde. Kroppen ska ses som ett objekt och man ska kunna tjäna på den. Detta syns väldigt tydligt i exempelvis media. Som Bauman skriver är den dugliga kroppen, den konsumerande kroppen och arbetande kroppen. De ofullkomliga konsumenterna är de fattiga och odugliga. Kroppen måste disciplineras både utifrån samhället och inifrån sig själv.
Vi måste hitta nya stratifieringsprocesser för att kunna kategorisera och placera individer i fack. Detta om individer i ett socialt fält hittar vägar för att vara i samma fält som en själv fast man inte vill. Dessa hittar vi genom normer, utseende, smaker eller dofter. Vid exempelvis en arbetsintervju så förutsätter vi att alla kroppar ser bra ut och är välklädda, då måste vi hitta andra stratifieringsprocesser för att kategorisera och sortera bort individer. Utbildning är också något vi förutsätter att alla som söker ett jobb har, därför har de personliga egenskaperna blivit viktigare.
Ref. Shilling, Marx, Bourdieu & Bauman
det blev liite långt hehe
Tack Anna, så jäkla bra! :)
Duuuu, en sak kan jag säga och det är att EN bra kund gör upp mot 50 som är dumma i huvudet... skönare att skriva av sig om dem bara ;)
Och neeeeeeeeeeeeeeeeej, inget kontorsjobb är bra för min del :p haha :)
krams
Skicka en kommentar