Eftertänksamhetens kranka blekhet

1½ dag på sig att städa upp sitt liv 2008.
Att rätta sig i ledet.
Att sammanfatta det oundvikliga...
inte ett sket nytt under solen.
Lite kanske.
Min syn på oss människor har dock inte förändrats. Jag försöker verkligen. Det går bara inte. Människan är och förblir
o n d.
Tills motsatsen bevisats. Annars; kort och gott ond.
Sig själv närmast liksom, så är det ju. Den som säger ngt annat far med osanning.
Alla har den onda genen, hos en del är den starkare och mer framträdande, typ i 99% av fallen om du frågar mig.
Alla har den goda genen oxå, haha, nä det har alla alls inte. Kanske hälften har den djupt inuti under någonstans, dock ej så framträdande som den onda genen. Det onda kommer fram mkt snabbare, som en reflex liksom.
Missunsamheten, avundsjukan, svartsjukan och lögnerna t ex. Det snälla, omtänksamma, kärleksfulla, hinner inte fram innan det onda stövlat in och sått mer onda frön.
Varför är det så?
Varför är människan ond?
Fast hon egentligen kanske inte vill?

Dan

före dan, före dan, före dopparedan...

Gudruns

svans är som en propeller när hon sitter i fönstret och tittar på fåglarna utanför.
Det ser roligt ut.
Höger, vänster, höger, vänster far den och sen runt runt.
Igår fyllde Vyssen 11 år. En liten lussekatt minsann. Han och Gudrun fick paté och leverpastej.
Sen fick jag mocka som jag förtjänade.

Advent

Mys

Känns

ju jävligt fräscht.
Varför?

Läs!

Herregud vad jag har slängt saker i kylskåpet efter att ha läst denna bok.
Jag som ä l s k a r Pärsons skinka, grät en skvätt när den hamnade i soppåsen.
För att inte tala om aiolin som jag kan äta med slev. Den rök den oxå.
Så jäkla äckligt med alla tillsatser och aromer och stärkelser och gud vet vad.
Handlade endast kravmärkta produkter idag till mitt brödbak. Tänker fan inte äta köpebröd något mer när jag fattat vad de stoppar i det.
Har du inte läst boken, gör det!
Nu läser jag uppföljaren; Äkta vara!

Hur många E-nr hade du till middag?

Gud

först taxi
sen tåg
sen taxi
sen taxi igen
sen tåg
sen taxi


snart låter det som låtjävlen
båt bil tåg flyg t o m i helikopter....

Drömmar....

läste min systers blogg nyss om hennes konstiga dröm hon haft. Intressant det där med drömmar.
Igår tittade jag på Arn. Den första filmen. Tycker egentligen inte om filmer om hugga i huvudet och spetta varandra med svärd och straffa kärleken med halshuggning eller spjut i hjärtat. Typ som Braveheart eller Sagan om Ringen. Haha, höll på att skriva Sagan om Stenen.
Men inatt drömde jag om Arn. Han var snäll och sa att jag inte skulle vara ledsen mer. Tittade på mig med sina blå ögon och inget mer. Som om vi kunde höra varandras tankar. Fast jag hörde inte vad han tänkte. Bara känslan att han ville mig väl kändes väldigt behaglig.
Märkligt.
Sen var det ngt mer oxå, men det kommer jag inte ihåg.
Jo, för lite sen drömde jag om vårt hus jag bodde i när jag var tonåring. Min storasyster var där och mamma och pappa. Syrran stod i köket och bände och grävde i en liten stubbe som såg ut som en gren. Jag stod i köksdörren och kände att det inte var bra att hon höll på så där. Så plötsligt kröp det ut getingar ut ett hål i stubben och flög ut i köket och syrran sa att vi måste gå därifrån med konstig röst. Bara så där.
Vad betyder sånt egentligen?
Eller att jag drömde att jag absolut inte fick uppför trappen till övervåningen för där fanns det onda. Det onda som skulle föra mig in i virveln som fanns på tvättmedelspaketen som hette Bio Luvil förr. En färgglad men ond virvel.
Ändå gick jag upp för trappen och hamnade i virveln.
Det som skrämmer mig lite nuförtiden när jag har mardrömmar är att jag precis innan jag vaknar, får frossa över hela kroppen. Som på en sekund och när jag vaknar har jag frossa tills jag förstår att jag är vaken. Det tar kanske 3 sekunder. Vad betyder det liksom?
Urs.

Migrän

är ett sällskap som jag inte alls vill ha när jag tänker efter.
Ändå kommer den på besök allt oftare och stannar längre och längre.
Den gick för sådär 1 timme sen och hade då stannat i nästan 2 hela dagar.
Börjar bli allvarligt less på dessa ovälkomna visiter.
Den lämnar mig alldeles matt och svag varje gång.
Trots att jag motar den i dörren med röda och vita små tillhyggen, tränger den sig på ändå.
Oförskämt om du frågar mig.

Tro det funkar med en skylt på brevlådan?
Ingen migrän tack!

Svag idag...

Hur underbara

får man vara tillsammans?
En bild säger mer än tusen ord.

Äntligen

är Vyssen hemma igen...

Lycka

Tunga grejer...

Jag slutar aldrig fascineras.
Ulrika Jonsson vill operera sina tuttar.
Hon har ammat 4 barn och tuttarna ser ut som sopsäckar med 2 pingisbollar i.
När hon tar av sig behån hamnar tuttarna bokstavligt talat på golvet säger hon.

Harkel, reflektion kolon:
Det gör inte mina.

gud...

Suck...

regn & jobb & regn & jobb & regn & jobb.
Det slutar aldrig.
Höst.
Kallt.
Mörkt.
Blött.
Och en avsliten pekfingernagel på höger hand.
Svårt att skriva med plåster på fingertoppen.
Dessutom fjällar jag. Svårt.
Regn & jobb & regn & jobb.
Vad är meningen?

Idag

hämtade vi Gudrun. Fast jag tror att hon ska få heta Gullavyssan istället, har inte bestämt mig än.
Så liten och pluttig.
Vyssen och Vyssan har inte blivit bästa polare direkt, de morrar långt inifrån magen och fräser med stängda ögon.
Det är roligt.
Nu ligger Gudrun i sin korg och gör sin kvällstoalett. Vyssen ligger i källaren och surar. Fast han har fått skinka och massa fjäsk. Men när vi ska sova vet jag att han inte kan hålla sig borta. Då kommer han och vill ligga sked som vanligt.
Om några dagar ligger han kanske sked med Vyssan.
Vem vet.

Äntligen

bär det i väg!

Nedräkning

3 2 1...

Tvestjärtsjävlet

kröp på väggen ovanför bokhyllan bakom min rygg.
Jag kände att det var något som rörde sig och jag vände mig om.
Snabbt som satan kröp den in under taklisten och försvann.

Jag känner dem
Dem känner mig

I duschen, lalallalla.
Ska torka mig. Drar undan draperiet och tittar ner.
Längst ned på kanten sitter polar´n och glor.
Fram med duschslangen och spola h e t t vatten ned i brunnen med den. En extra stund för säkerhets skull.

Dem är typ det värsta jag vet.
I krypväg.
Och sommaren har bara börjat...

Mmm, äntligen

har vi bokat vår sommarsemester.
2 underbara veckor på Kreta.
Känns lite lättare att jobba de 4 veckor som är kvar.

Ge mig sol
Ge mig värme

Blir så trött

på allt detta tjat om utseende, i tv, radio, tidningar och bloggar.
Mest är det om tjejer förstås, bli smal, bli sund, bli lycklig, bli glad, bli kåt, bli smart. Helst på 2 veckor med pengar på banken, en man som sköter markservicen hemma och ett förstående arbete som låter dig vara ledig eller "arbeta hemifrån" som det kallas.
Jag är så otroligt less på skiten. Unga tjejer tror att det är normalt att se ut som ett streck, höftlösa, plattrövade, storbröstade och intetsägande ansiktsuttryck. Hur många bilder ser jag med en tjej som ler? L E R???
Inte med läpparna lite isär eller plutande fiskmun, utan som faktiskt ler? Inte många. Kanske 2. Och då är det reklam för KPA eller Nyponsoppa från Ekströms. ALLA andra reklamer eller modereportage har en tjej som ser ut som ett utropstecken. Varför är det så? VEM tycker det är snyggt? VEM sätter normen?
Typ: -Jag är smart, snygg, kåt, smal (underviktig) OCH bryr mig dessutom inte om vad andra tycker, jag går min egen väg. Men döm mig inte för då jävlar...
När ska deras väckarklocka ringa undrar jag.
Vem viskar dem i örat att det inte är sunt att bete sig så?
Vem får hissen att gå ända upp?
Det här snacket om att jag kan faktiskt inte r å f ö r att jag är smal OCH har stora pattar som jag klämmer in i en liten bh under en tunn tröja som ser ut som jag typ hittade i garderoben sekunden innan jag sprang ut på stan. Den här medvetna "omedvetenheten" som retar gallfeber på mig.
Jag ÄR naturlig, fast egentligen jag är så jävla onaturlig så du kan inte ana.
Eller, jag är olycklig innerst inne, men måste ändå hävda mig genom att bete mig som ett pulver.
Skaffa lite självdistans för guds skull. Ta inte er själva på så stort allvar.
Och framför allt, döm inte andra.

Vår!!!

Jag rensar ogräs och klipper gräs och rosor på vår tomt, jag sår sockerärtor, rädisor, spenat, rucola och tomater i vårt växthus. Jag sår gräsfrön på baksidan och vattnar så vattenräkningen blir skyhög.
Jag hänger tvätt ute, krattar grenar och målar järngrinden svart och fin. Jag gräver upp fula ormbunkar och stixiga växter och åker till Returpunkten med skiten.
Jag får svåra sorgkanter under naglarna och jord mellan tårna och svettrand på ryggen.
När jag suttit och tagit ett bloss i solen, har jag problem att resa mig upp för ryggen värker och knäna vill inte bära.
Jag kardar Vyssen och plockar fästingar och är så himla lycklig över att våren äntligen är här!

Är det ngn som känner som jag? Att man helt plötsligt orkar mycket mer när man kommer hem från jobbet. Man ramlar inte handlöst ned i bingen och somnar med öppen mun och saliv på kudden.
Man vill ut, ut i solen och grävagrävagräva, plantera, rensa och andas vår.
Kanske inte Terre dock som får anfall på att andas vår just nu...satans pollen.
Men jag måste ändå får vara glad och lite sprittande inombords över att knopparna brister.
Det gör inte alls ont Karin Boye.

Tandjävul

Sitter hemma ensam framför datorn och har precis dragit ut en tand på käkkirurgen - en stor jävla ond tand som plågat mig i 4 år. Förvisso självförvållat att tiden gått, men det gör inte mindre ont för det.
Först fick jag skölja munnen med nåt äckligt, sen fick jag dricka ngt som gjorde mig flummig, sen fick jag gröna dukar över hela mig och sen drog de ut den onde. Sen sydde dem igen avgrundshålet, men först sög de bort all inflammation och äckligt var det oxå. DET ÄR VERKLIGEN RÖVIGT ATT GÅ TILL TANDLÄKAREN. 2000 spänn skulle de ha av mig oxå. Det var ju jag som gav bort ngnting, det var ju jag som skulle få betalt!

Så nu är det väldigt synd om mig. Satte på brasan när jag kom hem. Ska sätta mig i fåtöljen med Vyssen.
Får inte äta eller dricka eller röka förrän kl 15. KUL. Och då blir det barnmat i 1 vecka. Förvisso ganska gott...men ändå.
Sen måste jag sätta dit en annan tand istället förstås. Och det är ju inte heller billigt. Nää säger Bella och ritar ett lejon som äter upp Sofia i ett naffs. Sen känns det lite bättre.

Förundrad

Jag har alltid levt i tron att man inte ska tro man är bättre än någon annan. Inte hellre sämre än någon annan heller förstås. Fast det senare började jag rätt så nyligen med att intala mig.
Jag tycker inte man ska se ned på folk med syftet att framhäva sig själv, eller prata illa om människor för att skaffa sig pondus på något märkligt sätt. Denna tro vet jag det är många fler än jag som har, men jag förundras i mitt inre när jag möter folk som inte har det.
De pratar hej vilt om andras svagheter, men sina egna styrkor. Hör kanske vad du säger, men lyssnar inte.
Mest förundras jag över de som gör så med folk de inte känner, knappt träffat. Beklagar sig alltså. Eller berättar om sina personliga funderingar över livet. Frågar inget, bara vevar text. För en stackare som inte hunnit hänga av sig jackan ens...
Säger som Lisa Ekdahl; Vad svarar man på sånt, ska man skratta, ska man gråta??
Fast å andra sidan har du ju inte ens fått frågan, så håll mun och fortsätt förundras.

Meningen

Vill inte sitta här eller ligga här och ha ont i magen.
Inte när solen skiner utanför och fåglarna kvittrar och alla är ute och promenerar. Alla pensios iaf. Jag har blivit allt klenare på sista tiden. Kan inte springa, för då får jag stela leder och värk. Kan inte stressa, för då får jag ont i magen. Kan inte ta det lugnt, för då får jag ont i huvudet. Vad är det frågan om? Ska det vara så här?
Vyssen bara tittar på mig, gäspar, jamar och vill ha mat. Ligger framför brasan eller på matsalsbordet och fattar ingenting. Trög katt.
Det är jobbigt att ha ett finger som petar en i magen hela tiden. Det gör minst ont om jag ligger på alla 4, men vaffan då kan jag ju bara ligga på alla 4...
Ska ut och sätta mig i solen en liten stund. Fast det är kallt ute, tror mina penséer frös ihjäl i natt. Nu står de framför brasan i vardagsrummet för återupplivning. Hoppas de vaknar.

Klen

Mina benhinnor värker. Vristerna är stela och det gör lite ont att sitta.
Har tagit tag i mitt liv och börjat röra på mig efter att totalt förslappat mig under hösten och vintern. Tredje dagen i rad har jag gått så fort man kan innan man liksom måste börja springa. 7 km varje gång. Vad är belöningen undrar jag? För att vakna som en mäla imorgon bitti (vilket jag är övertygad om att jag gör) vet jag inte om jag vill kalla för belöning. Känner mig lite liten och svag, så nu tröstar jag mig med några röda Polly. Läste att med hänsyn till min vikt och längd, får jag inte äta mer än ca 1700 kcal om dagen för att inte gå upp eller ned i vikt.Men hör på den här; I VILANDE LÄGE! Jag behöver alltså inte röra på mig alls och ändå behålla min vikt om jag inte petar i mig mer än 1700 kcal om dan. Det är soft- känns lite bättre nu.

Imorgon ska jag dock ut igen, har en jättefin gul reflexväst så jag syns ordentligt.Det är fler än jag som har en sån. Kanske en 50 st bara i Åby.
Hrmf.

Sol

Idag är jag ledig och det är fredag. Solen skiner och klockan är tio i nio på morgonen. Jag är alltså uppe redan. Drömde märkliga drömmar inatt, men mest om XL. Hatar det programmet. Hatar pivotabeller och rader och kolumner och leta rad och omfunktioner och cirkelreferenser och jag tror jag blir galen. Måste vila, måste tömma skallen på all information jag inte har ngn nytta av. Den som bara ligger och skaver som ett liggsår. Frågan är bara hur man blir AV med skavet?
Arbetskadad säger ngn, besatt säger en annan. Vaffan, säger jag. Ingalunda säger Barbro.
Fast ikväll ska vi ut och fira, mitt lilla fejs och jag. Det ska bli roligt och så ska jag köpa fint tyg idag till våra stolar vi ska ha i relaxavdelningen i källaren när bastun blir klar. Man måste se saker och ting positivt..
Nu ska jag peta in en pinne i brasan till och hänga tvätt. Sen kanske jag väcker Timo med två kastrullock.
Sol ute idag.

Nytt kneg

Wohoo, äntligen är väntan över. Jobbet blev mitt tillslut!! Är så trött att jag inte fattat det ännu.
Har redan sovit middag och kl är 20,50. Snart dags att nanna igen.
Mitt liv har inte varit annat än oro, nervositet och stress de senaste veckorna.
Men nu ska det fan vara slut med det!!
Emma ska bli glada, roliga, positiva Emma igen. Fast inte ikväll. Kanske imorgon, eller nästa vecka. Måste få sova lite först.

Hoho, jag fick det!!!

Kneg

Jobbat 3 dagar på det nya året och det känns som 300 dagar, herregud så tråååkigt!! Vill inte alls sitta framför datorn inomhus och frysa när jag tittar utomhus. Hur ska man orka? Hur orkar alla andra? Man ska fan inte åka bort för man får en sån chock när man kommer hem. Planerar redan nästa resa för pengar vi inte har. Nåt måste jag ju se fram emot. Men det känns avlägset.
De flesta har säkert ett eller flera nyårslöften. Inte jag. Möjligen att jag borde säga nej mer. Men så vet jag ändå att det inte kommer bli. Inte avlägga löften man inte kan hålla. Undrar hur många lönn som ska sluta röka 2008. Det måste vara en hel odling. Eller banta. Eller äta nyttigare. Hallå. Om inte förr, så när sommaren kommer och folk börjar leva utomhus med grillmat, sena kvällar i bersån och kräftskivor, då har man för länge sedan glömt löften både om träning, kost och rökning. Haha, jag vet det. Så är det. Alltid.
Ambitionen finns där, men inte så länge. Detta gäller såklart inte för de som redan ÄR sunda på alla plan, de som alltså inte avlägger några löften om ovanstående på nyår. De fortsätter som vanligt. Men vilka löften har dem? Ska inte snatta morötter i snabbköpet, ska inte skrika på mina barn, ska ha sex minst 3 ggr i veckan...haha. Skulle vara roligt att veta eller hur?

Julafton

kändes konstigt att fira i 35 graders värme. Första gången i mitt 31-åriga liv som jag inte öppnar paket med mamma & pappa & mina syskon. Det var en märklig känsla. Skönt att slippa all stress, men sorgligt att vara utan de nära & kära.
Låg och pressade i solen när Kalle Anka skulle bada i husvagnen.
Åt julmiddagen under stjärnorna vid poolen ovan. Det var rätt ok det mä.
Istället för paket fick jag 1 timmes massage vid havet. Det är lyxigt. För 60 kr. Känns som ett skämt eller hur? Nästan som man vill betala 300 spänn för besväret...
Timo fick en pikétröja för priset; oj någon slängde den efter mig.
Märkligt land.
Varmt land.
Thailand.

Hemma igen...

Det känns sannerligen märkligt att vara hemma igen.
Ena stunden ligger man på stranden i Thailand och lapar sol i 35 graders värme och i den andra skjuter man upp raketer hemma i Svedala på Nyårsafton. Min solbränna ramlade liksom av på flyget från Bangkok till Frankfurt. Vågade knappt röra mig där jag satt. Varför är det alltid så? Att det bruna blir vitt flag så fort du lämnar beachen?
De två sista dagarna spenderade vi i Bangkok och shoppade som vi aldrig gjort förr. Det ska vi inte göra om. Avsluta med storstaden alltså. Nästa gång b ö r j a r vi med shopping för att kunna pressa i solen de sista dagarna innan hemfärd. Jag är verkligen besatt av solen. Kommer bli som ett russin när jag blir gammal javisst, men vafan är hellre ett brunt russin än en vit flörtkula. Ibland känns det som om jag drömt alltihopa, att vi inte åkt iväg i 3 veckor och missat julen hemma eller shoppat bland typ 3000 riskokare eller åkt fullständigt livsfarliga tuk-tuk eller nånting. Att jag ska börja jobba på torsdag känns oxå som ett skämt. Ett f e t t skämt. Vill liksom bara krypa in en kokong och stanna där tills alla intryck har bleknat lite.

Mamma och pappa var hos oss igår och firade nyår. Det var så roligt att se dem igen och umgås. Och lilla Vyssen såklart. Ikväll ska han och jag ligga sked. Mys.