Fundering

Ibland undrar man, ibland försigsjälv, ibland i grupp tillsammans med andra. Ibland är det mindre lyckat. Att undra så andra hör. Att prata utan att direkt tänka först. Min vän har en fågel, en tjejbirdie. Hon lägger ägg ibland och vill ruva på dem. Då undrar jag; Blir det inte fler pippis ju längre hon ruvar? Alltså, blir det små birdies om hon ruvar längre? Om hon bara ruvar ett litet tag, då blir det bara ägg liksom. Jag förstår alltså inte att det behövs en pippi till för att det ska bli fler. Så dum är jag. Men varför lägger hon ägg av sig själv när det inte finns ngn date?
Men, säger Anna, så är det ju med alla höns t ex. De lägger ju ägg hela tiden som vi äter upp.
Joo, men vad gör då tuppjävlet i hönsgården? När får han lite kul och hur? Eller hur fattar jag väl, men när blir det liksom kycklingar av äggen istället för bara ägg och hur bestäms det? Inga svar jag fått. Märkligt är det.
Kan tilläggas att ett visst intag av alkholhaltig dryck hade med diskussionen att göra.
Dock är jag ännu förundrad.
Kuckelikuu.

Gammal

har jag blivit. Det måste vara så. Jag är så trött att jag knappt orkar sitta uppe och klockan är bara halv nio. Vad säger det om mig. Inget roligt har jag att skriva heller. Inget som piggar upp. Jag är trött på morgonen och på eftermiddagen och på kvällen. Konstant. Jag försöker att inte låtsas om att jag är trött. Att jag är morgonpigg och älskar att gå upp innan soljäveln, mysa på eftermiddagsfikat på jobbet och njuta av kvällen efter middagen. Who am I kidding säger jag.
Idag på jobbet flöt bokstäverna ihop på skärmen som en mocka. Jag blinkade (gnuggade inte mig i ögonen eftersom jag har smink på dem) men den var kvar. Vad betyder det? Glömmer bort min kod till passérkortet och login till datorn. Vid vilken ålder tappar man de hjärncellerna undrar jag. Vid min uppenbarligen.
Jag tycker dessutom det är skönt att bara ta det lugnt en helg. Det bara måste vara åldern.
Imorgon ska jag dricka vin efter jobbet med min vän Anna. Hur ska det gå? Kommer kvällen sluta med mig liggandes på hennes soffa med vinpavan halvfull och en salivpöl på kudden? Fult säger jag, ingalunda säger Barbro.
Nu är uret tjugo i nio. H ö g tid för invaggning.
Fossilen har landat.

Svett

är ju inget som är socialt accepterat i vårt samhälle. Inte svett som syns iallafall. Absolut inte under armarna eller på överläppen eller gud förbjude r ö v s v e t t . Spelar ingen roll hur fräsch en tjej är eller hur sjysta lökar hon har om hon skulle avslöja grammofonskivor under armarna. På gymet är det kanske lite ok att svetts. Fast då måste det vara på rätt ställen. I ansiktet och på magen och på ryggen och på halsen är ok. Helst inte under armarna eller stjärten, varför är det så förbjudet? Lite äckligt liksom verkar det vara som de flesta tycker. Det är ju för bövelen samma svett vrålar jag!
Nej, svarar somliga, magsvett är en sak, armsvett en annan. Fast det säger de inte högt förstås. Det ser man på dem. På minen, blicken. Den lite förnöjda, överhöjda minen. Den som inte g å r att dölja när man är skadeglad.
Då vill jag hacka hål. Stora feta avgrundshål. Men det gör jag inte. Men jag vill.
Fina tjejer fiser inte och svettas inte. Så är det ju.
Jag svettas kopiöst. Säkert på fel ställen också. Kanske är jag inte särskilt fin. Kanske skiter jag fullständigt i det.
När jag har bastat som jag egentligen skulle skriva om, tror jag att jag svettats ut en insjö. En liten göl i allafall. I bastun är det också ok att svettas. Vilken tur, kanske är jag fin nog för det.

Roligt

Gustav & Gustavs mamma leker kurragömma.

-Nää säger Gustavs mamma, nu är det sista gången, sen måste Gustav gå och lägga sig!
-Lägga sig, muttrar Gustav, jag la mig ju för kattsingen igår. Nää, säger han och kryper in i trolleriskåpet.
Och när Gustav kommer ut ur skåpet är det inte Gustav längre, utan en gammal häxa. 60-30 minst.

Sen försöker häxan göra Gustavs pappa fri från mässlingen från förra veckan.
-Hokos Pokos Filiokus! skriker häxan
-Milde tid, mamma hjälp piper pappa. Han är mycket svag.

Sen kör häxan Gustavs trampbil som hon inte gjort annat på 60-30 år minst...
-Nu trollar du min Gustav tillbaka och går och lägger dig häxtrasa, gastar mamma.
-Nä säger häxan, nu går jag hem till mig mitt i mörka natten. Hon är känner sig trött och liksom svart inuti...

Löste

sudoko på fikat idag. Satt förmigsjälv med en mandarin och lite kaffe. Det var ett i Folkbladet tror jag. Svårhetsgraden framkom inte. Sen kom det lite folk och satte sig. Pratade i mun på varandra som vanligt. Jag löste vidare.
- Säg till om du behöver hjälp.
-Va?
-Är det den lätta du löser eller?
-Vet inte, det framkommer inte.
-Haha.
Morrar för mig själv inuti. Tänkte, det är säkert bara ett skämt, skulle vara rolig...
Löser vidare.
- Lite 1:or du har väl?
-Va?
-Har du kört fast på 1:orna?
-NÄÄÄÄÄÄÄÄ, sköt ditt för &%#&%& och låt mig va.
Fast det sa jag inte. Inte det i mitten.
-Läs du din spännande lektyr istället. DI...
Löste klart och gick från bordet.
Mitt rum:
-Du löste inte färdigt det va?
-Jo, tänk för att jag gjorde det. Och sen löste jag svältkatastrofen i Afrika oxå.
PILUTTA DIG!!!
Imorgon ska jag ta med mig pricktillprickboken och lägga på hans skrivbord.
Den l ä t t a versionen...

Tittade

på History Channel igår, de pratade om att resa tillbaka i tiden.
I så kallade maskhål som finns i rymden. Eller i jymden som Kapten Klänning skulle sagt.
Det blir ju en paradox om jag skulle resa tillbaka och döda ngn, t ex min farfar i n n a n pappa föddes. Jag finns ju liksom nu ju. Jag kan ju inte försvinna i tomma intet liksom. Men OM man kan resa tillbaka, borde man kunna resa framåt. Undrar vad de hålen kallas...
Sen finns det även vita hål. Inte bara svarta. De vita kastar ut saker. Undrar vad?
Kanske strumpan som alltid försvinner i tvättmaskinen eller mina tändare som jag aldrig lyckas behålla.
I jymden är det ingen som höj att du gjåtej, kom ihåg det...

Längtar

till värmen och solen och när jag hade det så här underbart.
Hatar att frysa och att nästippen är kall.
Snälla sol, lys lite på mig imorgon...

Tittar

på trä till vårt altandäck vi ska bygga till vår och sommaren. Det är fint tror jag. Vad vet jag om trä? Det är hårt, sväller ibland, måste oljas och är bra att gå på. Det får inte vara grönaktigt iaf så mkt vet jag. Och inga kvisslor som man får stickor i foten när man ska ligga och pressa i solen. Först hade vi tänkt att ha sten, men det är ju så trist. Och vad kommer ut mellan stenarna fast man inte vill? Ogräs och myror. Små svarta äckliga myror så jag får springa runt med Myrr som besatt. Inte snällt mot naturen är det heller. Men goodie för myrdöd. I våras lyfte jag på en stor kruka på uteplatsen. Där under låg det en hel hög med små vita riskorn. En del rörde på sig, hade små vingar på sidorna. Jag dog av skräck. Så blir det nog inte med träaltan. Kanske.
Sen ska vi ha en stor fet grill. Och bjuda hem alla nära och kära att äta gott på vår altan.
Känns dock lite avlägset nu i januari.
Men man kan väl få drömma?

Fint

Livet är ständigt på väg i förändring
man behöver inte alltid vara stark
man får finnas ändå

Vad du än gör och vad du än tänker på
var du än finns, berätta hur du mår
det finns alltid någon tro det eller ej
som bara vill lyssna, bara vill finnas för dig

Andas genom mig
andas här med mig
låt solen hitta dig

En till...

-fy så kallt det är!
-jaa, idag tog jag pälskappan, jag har en sån.
-jaha, vad skönt att kura i.
-jaa, men man kan ju inte ha den överallt.
-??
-inte när man cyklar förstår du kanske, och inte på bussen, men när man åker bil, då kan man ha den.
-ehh

Vad är det frågan om här?
Vad är det jag har missat?

En kommentar

man kan vara utan är:
-Jaa, Emma, vad var du? En skridskoprinsessa eller hängde du i rökrutan?
Då vill man egentligen svara;
-Jaa, XXX, var du killen som alltid bjöd upp på klassfesterna men aldrig fick dansa eller är du bara dum i h e l a huvudet?
Men väluppfostrad som man är svarade jag att i mellanstadiet rökte jag förvisso inte, men ngn skridskoprinsessa var jag inte heller pga isen är HAL och HÅRD och KALL och jag gillar inte att ramla omkull på sådant underlag. Naturligtvis med ett leeende på mina läppar. Arrrhhh. Alla gillar inte obligatorisk idrott även om det är nyttigt och bra och fanvetvad. Jag vill väl välja själv. Iaf få vara inomhus när pipen håller på att ramla av i kylan och tårna är inte bara blå utan nästan vita pga lärarjävlet knytit skridskorna för hårt. Men visst, jag var en liten älva på isen. Visst.

...

alldeles tom inuti nu.
Trassel i hela magen.

I morgon

börjar jobbet igen. Efter 11 dagars ledigt. Hur kul känns det egentligen?
Dock ska jag arbeta hemifrån så jag slipper gå ut i denna helveteskyla. Jag slipper en massa annat oxå förvisso.
Människor t ex.
-Heej, hur ää däää?? Kul o see räää, har ru haft det bra ööver juuuooolen? Schöööönt med ledigt eller huuuor?? Synn barra att dagarna går så fort. Bra att dooou ä här nuuuo, haru tid?
Suck.
Så är det, så kommer det att bli. Det vet jag för så är det sagt och det sades för säkerhet. Och det är ingenting jag bara tror, jag bara vet...
Svårt att skriva på östgötska som för öfvrigt är den fulaste dialekten i Svedala i dag. Uschaaaleeee så trääääli ru ää.
Syrran skriver det mkt bättre, där h ö r jag den liksom.
Skriver även på snedden idag. Kändes bra och moget dagen som denna. Alltid retar det någon.
Tittade ut genom fönstret förut och såg till min fasa fotsteg i snön fram till altanen. En hundradelsavensekund blev jag alldeles kall till jag kom på att det var mina. Bra Emma. Känns jävligt moget. Hur gammal sa du att du var?
Nu är det -14,8 ute.
Svettigt.

Dasslektyr

En del barnböcker etsar sig fast i minnet. Då menar jag inte att man kommer ihåg en titel eller vad typ den handlade om. Utan jag menar att man kommer ihåg ordagrant e x a k t vad den handlade om och dessutom vill citera högt när tillfälle ges. Så gör jag med boken om Bella & Gustav. Det är den bästa alla kategorier barnbok jag läst.
Kanske Kalle Vrånglebäck och Muminböckerna oxå, men jag tror ändå Bella & Gustav slår dem.
"sen syr Bella en rosett som hon ska ha på sin hatt när hon går på Gustavs kalas. Rosetter är inte lätta att sy, svåra är var de är tänker Bella. Sen upptäcker Bella att hon har sytt fast rosetten på magen. Äh, rosetter passar lika bra på magen säger Bella. Sen är det bara att vänta att den där lilla veckan ska gå...hon väntar och väntar...Näää säger Bella när hon har väntat i arton timmar, nu har jag bestämt att den där lilla veckan har gått."
Haha, sånna saker tycker jag är kul. Eller när Bella inte har ngn att leka med:
"en dag hittar Bella ett lagom läskigt spöke under sin byrå. Spöket har glömt bort alla hemska bu och kan inte skämma en myra ens. Titta Herbert, (sin lillebror) säger Bella, har du sett mitt läskiga lilla spöke? Men det har inte Herbert, han dödar spöket med ett tandlöst men snabbt hugg, så var det med det."
Hahah, hur bra får man skriva för barn egentligen? Om du frågar mig är detta även en bok för oss torra vuxna.
Speciellt budskapet i sagan om svartsjuka. Hur många ggr har man inte velat rita ett lejon som äter upp den man inte tycker om och så känns det lite lättare efteråt?
Eftersom det inte är så särskilt kul att gå på muggen, har jag därför denna bok som dasslektyr.
Inte så svårt att förstå eller hur?

Jag döör!

Tack underbara syster Terre som ger mig ett asflabb när jag minst anar det.
Denna måste förevigas även på min blogg.
Guppar av garv än...

Nytt År!

Kan inte låta bli att skriva:
Vem vet vad 2009 kommer att bära med sig i sitt sköte?
Urs, det ä r verkligen ett fult uttryck.
Första dagen på nya året har gått till sin ända. Inte många knop har jag gjort, mest konstaterat att huvudet väger tungt på kudden.
Men roligt igår det hade vi och somnar man inte förrän 5 på morgonen så får man väl skylla sig själv.
Imorgon är iaf första dagen i resten av mitt liv...