Tänk om

jag skulle säga högt vad jag tänker till folk. Sånt man egentligen inte skulle säga om man enligt mig har vanligt sunt förnuft. Stavas det sundt? Nää.
Typ, vilken ful tröja, eller hur länge sen var det du var i en skoaffär??
Nä, för sånt säger man inte. Det behåller man försigsjälv.
Om jag däremot tycker ngn är fin eller har ngt snyggt på sig brukar jag alltid säga det. Förutsatt att jag känner personen förstås. Inte till ngn främmande på stan. Jo en gång gjorde jag det och fick en fågelholk till svar...
En dag hade jag på mig en fin blus (enl mig) och ett par jeans och höga stölvar till jobbet. Jag brukar ha kjol/kostym/klänning oftast men denna dag kände jag för jeans och blus. Det var februari men solen sken och jag hade ingen lust att trycka in mig i en tjock tröja eller stel kavaj.
Döm min förvåning när kommentaren landade i fikarummet:
-Jasså, du tror det är vår ute??
-Ehh?
-Fryyyyser du inte i den där lilla blusen? (tilläggas ska att den lilla blusen är rätt så fluffig med puffärmar till armvecket)
-Näänjajonäää, stammar jag fram.
-Har du ingen kofta med dig?
-Nää, men det är varmt i mitt rum för jag har ett varmluftselement under skrivbordet och jag är inte så jättefrusen av mig och idag sken solen och jag tänkte..........
-Lilla gumman, du kommer nog bli förkyld.
-Eh, jo kanske sa jag och gick.
Vad är det frågan om?
Vem ger människan rättigheten att döma och ifrågasätta så? Dessutom i grupp, i ett öppet forum?
Efter en stund kommer det in en jätterar tjej på mitt rum och ger mig en fleecejacka att lägga på mina axlar(!) (Hon var en av åhörarna i fikarummet under själva mobbingen.)
Vad svarar man på sånt?
Hur bemöter man sånt?
Imorgon funderar jag på att komma i shorts och linne. Eller kanske kjol och linne. K o r t kjol.
Min andra kollega tyckte jag skulle säga:
-Pingu vill ha tillbaka sin kofta....hahah. Det var roligt.
Eller är jag bara otacksam och dum?
Jag vill bara ha på mig vadjagvill och inte behöva stå till svars för det.
Är det för mycket begärt?