onsdag 10 februari 2010

Vara sig själv

Du måste ta mer plats, våga ta för dig mer.
Annars är du jättebra.
Men...
Varför är det aldrig nog?
Varför är man aldrig tillräckligt bra?
Du är nog en bra människa, men nöj dig inte med det. Du kan/måste bli ännu bättre. Ännu effektvivare. N ö j d i g i n t e.
Jaha, och hur hamnade man här?
Varför strävar vi alltid efter mer? Varför är vi aldrig nöjda?
När blir det ok att säga; Nej, nu är det nog. Jag tycker det räcker nu. Så här vill jag vara. Varkenmerellermindre. JAG ÄR NÖJD.
Smäll på fingrarna direkt!
Alla är vi unika, ingen människa är den andra lik. Mångfald.
My ass säger jag.
Ändå ska vi stöpas i samma form. Ju mer du vågar, utmanar dig själv, göra det omöjliga möjligt, ju bättre är du. Var modig och stå upp för din sak, höj din röst, säg emot! Supermänniskan är pånyttfödd.
Men tänk om jag inte vill vara sån. Tänk om jag är blyg och vill märkas men inte synas? Tänk om jag inte vill vara tuff eller hård? Varför måste jag då försvara det? Varför ska jag ändra på mig? Vartihelvetetog mångfalden vägen?
In i fack ska man. Hon är ditt hon är dutt.
Du är bra, men hon/han är allt liite bättre för hon/han tar för sig förstår du. Du kanske skulle gå en kurs? Så du inte försvinner i gruppen...
KANSKE DE ANDRA SKULLE GÅ EN KURS!
Att lära sig att lyssna och inte prata hela tiden! Att vara ödmjuk och låta de tysta=svaga få höras/märkas.
Men den fiolen är det ingen som spelar på. TAG PLATS, annars går tåget.
Röfvigt om du frågar mig.

2 kommentarer:

lillsyrran sa...

Fast ... det här med att alltid vilja ha mer är ju en strävan som inte alla har. Du själv bestämmer ju vart du vill ta vägen någonstans. Om du är nöjd med det du har, eller den du är. Sen om alla andra idioter runt omkring inte är det, eller ska ha en åsikt om det, då är ju det deras huvudvärk. Men tänk om alla inte hade en strävan efter något mer då? Om alla bara fann sig i det dem hade eller där dem var. Alla måste ha en dröm, en strävan eller något mer att gå efter - det är så man utvecklas. Annars skulle allt stå still. Men i det här fallet handlar det ju mest om frustationen över att inte räcka till. Den slipper du bara när du är nöjd med dig själv. När du är nöjd, när du vill stanna, när du inte vill vara mer/mindre/höras/synas utan bara vara. Då får du vara det. För det är ju bara du som är du :)Och alla andra kan ta sig i röfven...

terre sa...

Ofta tror jag att det där tänket är ens egna hjärnspöken och sin egen nervositet över att samsas med alla olika typer av människor runt omkring sig. Jag tror inte att andra egentligen tänker så jävla mycket sånt om folk. Och dom som gör det är inte värda att bry sig om. Faktiskt!!