Jag

undrar varför man inte kan vara sig själv i alla lägen. Kanske inte i a l l a lägen men i de flesta. Hur många är det egentligen som förställer sig och gör sig till beroende på vilket sällskap man befinner sig i? Jag gör det ofta och det känns inte alls bra. Inuti. Människor är ytliga och därför känner jag ett behov av att inte vara mig själv. Är jag oxå ytlig då.
Och när jag är mig själv blir det lite jobbigt och varmt och känsligt och fanvetvad för folk dömer så snabbt. Är du blond, är du blåst, är du modeintresserad, är du ytlig, bjuder du på dig själv, är du lite galen, är du sig själv, lever du på eggen, på egen risk. Så känns det. Vem ska man tro på sjöng Tomas di Leva. Jag kan ju för fan inte vara någon annan än mig själv. Men varför måste man då försvara det? Kan man bara inte gilla läget? Fatta att alla inte är stöpta i samma form? Jag dömer ingen. Inte högt. Inte personligen. Inte så det sårar. Inte så det gör ont. Varför i helvetesjävlar kan man inte bara vara snäll? Varför är det så svårt? Vad är det som tar emot?
Rå men hjärtlig är ett sjyst uttryck, men hur många kan hålla sig till det? Hjärtlig faller liksom gärna bort. I ett skratt som inte är äkta. Fast man vill att andra ska tro det.
Om jag upplevs som oäkta och falsk, hoppas jag innerligt att ngn slår till mig oanmält i bakhuvudet. Bara för att påpeka att det där är inte ok. Missunnsamhet är fan värre än avundsjuka, eller så är det samma crap.
Det är väl tusan så mkt mer värdefullt att glädjas med andra och vara snäll. Varför är det då enklare och mer nära till hands att vara dryg?
Skulle inte tro att det värdesätts av någon, inte ens dig själv.
Vem fan vill vara missunnsam och dryg?
Med noll pokerface.
Vad är poängen?
Undrar jag,

Lycka!

Snart... :D

Nu

är det inte många dagar kvar tills jag går ut genom portarna på Fort Knox.
Har inga som helst planer på att återvända. Någonsin. Ever. EVER.
Så känns det iaf. Regnet gör ju inte att man känner någon större lust att fisa i en påse heller.
Min gräsmatta lyser svårt grön genom fönstret. Det tycker jag mycket om.
Snart fyller jag 1 år mer. Det tycker jag inte om.
Men det ska bli roligt att träffa mina nära & kära & få en liten present kanske. Baka kaka ska jag göra.
Tittade på Leila bakar igår. Hela hon är som en bakelse. Jag kände mig som ett gammalt torrt bortglömt havreflarn när jag drunknade i hennes chokladbruna brunnar. Men jag kanske kan baka en kakjävel lika bra som hon.
Bakelse eller ej. bAsTa!
Pantade burkar idag för nästan 300 spänn. Min automat gick sönder för jag matade så svårt. Fick ringa personalen så de fick laga den. Sen gick den sönder igen. Då tog jag Timos automat, den höll. Lite pinsamt att panta så mkt. Men vaffan, pantalamera heter det ju.
Tittade nyss på en dryg jurist från 08 i Halv åtta hos mig. Jag skäms.

Så

här brun & glad blir man i solen & värmen. Tillochmed på dass.

Snart

bär det av till varmare breddgrader.
Snart får jag ligga i solen och göra ingenting.
Snart får jag vara ledig från jobb och stress.
Snart slipper jag frysa.
Snart...

Alltså

nu är jag sjuk igen. Snoret rinner och ögonen rinner och nyser gör jag så Gudrun blir rädd.
Detskavadåsjälvafanattjagintekanhållamigfrisknunärjagärmedidendärsatansstegtävlingen!
Det innebär ju att jag måste gå uttabarafan när jag väl blir frisk och det kan ju dröja. Fy vad det är synd om mig.
Läste om tillsatser i bl a färdigmat idag i tidningen. I en fryst portion från Findus eller Dafgårds var det 60 ingredienser. Hur fräscht känns det?
Det skrämmade är dock en kommentar från en tjej som tyckte:
"När jag köper en portion mat för ca 30-40 kr då vill jag ha så mkt som möjligt för pengarna. Hellre 60 ingredienser än 20."

Alltså vart fan är vi på väg?
Säg att det var ett skämt.
Snälla.

Atchhhoooo!