Dasslektyr

En del barnböcker etsar sig fast i minnet. Då menar jag inte att man kommer ihåg en titel eller vad typ den handlade om. Utan jag menar att man kommer ihåg ordagrant e x a k t vad den handlade om och dessutom vill citera högt när tillfälle ges. Så gör jag med boken om Bella & Gustav. Det är den bästa alla kategorier barnbok jag läst.
Kanske Kalle Vrånglebäck och Muminböckerna oxå, men jag tror ändå Bella & Gustav slår dem.
"sen syr Bella en rosett som hon ska ha på sin hatt när hon går på Gustavs kalas. Rosetter är inte lätta att sy, svåra är var de är tänker Bella. Sen upptäcker Bella att hon har sytt fast rosetten på magen. Äh, rosetter passar lika bra på magen säger Bella. Sen är det bara att vänta att den där lilla veckan ska gå...hon väntar och väntar...Näää säger Bella när hon har väntat i arton timmar, nu har jag bestämt att den där lilla veckan har gått."
Haha, sånna saker tycker jag är kul. Eller när Bella inte har ngn att leka med:
"en dag hittar Bella ett lagom läskigt spöke under sin byrå. Spöket har glömt bort alla hemska bu och kan inte skämma en myra ens. Titta Herbert, (sin lillebror) säger Bella, har du sett mitt läskiga lilla spöke? Men det har inte Herbert, han dödar spöket med ett tandlöst men snabbt hugg, så var det med det."
Hahah, hur bra får man skriva för barn egentligen? Om du frågar mig är detta även en bok för oss torra vuxna.
Speciellt budskapet i sagan om svartsjuka. Hur många ggr har man inte velat rita ett lejon som äter upp den man inte tycker om och så känns det lite lättare efteråt?
Eftersom det inte är så särskilt kul att gå på muggen, har jag därför denna bok som dasslektyr.
Inte så svårt att förstå eller hur?