Gammal

har jag blivit. Det måste vara så. Jag är så trött att jag knappt orkar sitta uppe och klockan är bara halv nio. Vad säger det om mig. Inget roligt har jag att skriva heller. Inget som piggar upp. Jag är trött på morgonen och på eftermiddagen och på kvällen. Konstant. Jag försöker att inte låtsas om att jag är trött. Att jag är morgonpigg och älskar att gå upp innan soljäveln, mysa på eftermiddagsfikat på jobbet och njuta av kvällen efter middagen. Who am I kidding säger jag.
Idag på jobbet flöt bokstäverna ihop på skärmen som en mocka. Jag blinkade (gnuggade inte mig i ögonen eftersom jag har smink på dem) men den var kvar. Vad betyder det? Glömmer bort min kod till passérkortet och login till datorn. Vid vilken ålder tappar man de hjärncellerna undrar jag. Vid min uppenbarligen.
Jag tycker dessutom det är skönt att bara ta det lugnt en helg. Det bara måste vara åldern.
Imorgon ska jag dricka vin efter jobbet med min vän Anna. Hur ska det gå? Kommer kvällen sluta med mig liggandes på hennes soffa med vinpavan halvfull och en salivpöl på kudden? Fult säger jag, ingalunda säger Barbro.
Nu är uret tjugo i nio. H ö g tid för invaggning.
Fossilen har landat.