Svett

är ju inget som är socialt accepterat i vårt samhälle. Inte svett som syns iallafall. Absolut inte under armarna eller på överläppen eller gud förbjude r ö v s v e t t . Spelar ingen roll hur fräsch en tjej är eller hur sjysta lökar hon har om hon skulle avslöja grammofonskivor under armarna. På gymet är det kanske lite ok att svetts. Fast då måste det vara på rätt ställen. I ansiktet och på magen och på ryggen och på halsen är ok. Helst inte under armarna eller stjärten, varför är det så förbjudet? Lite äckligt liksom verkar det vara som de flesta tycker. Det är ju för bövelen samma svett vrålar jag!
Nej, svarar somliga, magsvett är en sak, armsvett en annan. Fast det säger de inte högt förstås. Det ser man på dem. På minen, blicken. Den lite förnöjda, överhöjda minen. Den som inte g å r att dölja när man är skadeglad.
Då vill jag hacka hål. Stora feta avgrundshål. Men det gör jag inte. Men jag vill.
Fina tjejer fiser inte och svettas inte. Så är det ju.
Jag svettas kopiöst. Säkert på fel ställen också. Kanske är jag inte särskilt fin. Kanske skiter jag fullständigt i det.
När jag har bastat som jag egentligen skulle skriva om, tror jag att jag svettats ut en insjö. En liten göl i allafall. I bastun är det också ok att svettas. Vilken tur, kanske är jag fin nog för det.